Handikappad

Utan min cykel känns allt fel. Jag kan inte göra de saker jag borde. Som att ta mig till coop och handla, jättelångt att gå nu när cykeln har spruckit ju.. Ganska komiskt att jag ska träna på gymmet senare men ändå inte kan tänka mig att gå till coop, när jag antagligen kommer springa/gå några kilometer inne på gymmet. Ja, ibland är man konstig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0